Idag ute på torget så möter jag en äldre man som hälsar på mig. Jag hälsar tillbaka som jag alltid gör när jag möter folk, men när vi passerat varandra så hinner hjärnan ikapp och känner igen honom. Jag stannar upp och vänder mig om och så gör även han. Det är ju min pensionär-gymmar-kompis 😃
Just nu spelas Jon Henrik i bakgrunden och jag blir nästan lite tårögd när jag ska berätta om denna äldre man.
Jag har gymmat i rätt många år. Syrran tog med mig när åldern var inne och visade mig de olika maskinerna på Folkhälsocentrum (simhallen). Jag minns att jag på gymnasiet passade på när tiden fanns, att gymma. Måndagar, onsdagar och fredagar om jag inte minns fel. Vi började senare någon dag och slutade tidigare en annan. Ofta kom jag med blött hår till psykologilektionen tuggande på ett äpple eller en macka. 😀
2013-2014 la jag ner mycket tid på gymmet. Skolan var slut, jag jobbade på olika ställen och fortsatte gymma oftast mån, ons och fredagar. Jag var på plats när de öppnade kl 6.00 på morgonen när det var sommar. Mycket lättare att komma upp. Annars var det nog vanligare med kl 9. Att träna på morgon/fm har alltid passat mig bäst i alla fall. På kvällen är jag seg och vill hitta på annat.
Någon stans mitt i allt när jag tränade kl 6 så fanns där ett pensionärgäng som gymmade samtidigt. De flesta var alltid trevliga och hälsade och var pigga och glada. Men där var en man i 70+ åldern som nästan direkt dök upp och hälsade på mig. Just då höll jag på i benpressen.
"Oj vad stark du är!"
Sedan dess har vi alltid pratat lite varje gång vi setts. Han tränade som sagt med ett gäng fast de tränade självständigt. Det kan väl vara kul att träna ihop i snarlik ålder. Även hans fru var med. 🌸
Ett år testade jag på Hälsocenter istället för Folkhälsocenter (finns ju en del gym i lilla Laholm). När jag trillade tillbaka till simhallen efter det året träffade jag åter denna äldre man som direkt undrade vart jag hade tagit vägen. Jag tror jag sa till honom när mitt årskort började närma sig slutet att jag skulle byta gym 🤔
Men han blev så glad när jag kom tillbaka och det gjorde mig glad också.
Men nu idag, ett år senare igen, när jag stötte på honom undrade han åter vart jag har tagit vägen 😄. Det har hänt så mycket för mig sista året. Ny arbetsgivare, flyttat hemifrån och väntar barn.
Jag berättade för honom och han blev glad. Jag berättade att sambon har fixat ett eget gym så det är där jag håller hus när jag väl tränar. (Det blir lite bökigt att åka till simhallen nu när jag inte bor så nära längre. De har lite dumma öppettider också så det är mycket som ska passa.)
Han berättade att de tränade på som vanligt. De var många som var där på morgonen, både gymmare och simmare.
Jag sa till honom att jag kommer och badar med lillkillen när han vuxit på sig lite så kanske vi träffas igen 🌹
Jag sa även till honom att jag saknar tiden innan när man kom och tränade och de också fanns där. Det gör jag faktiskt. Men livet förändras och det är mycket man ska hänga med i 😋
